![]() | Efter en arbetsdag brukar köket laga ihop lite olika maträtter åt personalen, lite olika från dag till dag, och bland maträtterna brukar det oftast va med wokade grönsaker. En dag för ett tag sen, då jag inte frågade vad som serverades innan jag åt det, så ligger det, vad jag tror är wokade grönsaker i en av uppläggstallrikarna, Nice, tänker jag, och fyller på lagom på tallriken min. Det var helt ok faktiskt, gott gott! Drygt en vecka senare serveras liknade maträtt och jag tar lite extra. Chef, vad är det här för grönsak egentligen? frågar jag. |
Nej, det är komage, ler han. Tycker du om det? Du brukar ju inte äta av våra andra "specialrätter" annars. Va? Haha jag trodde det var grönsaker, skrattar jag och fortsätter äta... När samma wok med ko-mage severades igen några veckor efter, blev jag utan... Jag tog ioförsig lite, men det var inte alls gott, jag visste ju nu att det var ko-mage. "Det är psykiskt, det där", säger Anna (min boss). Och det stämmer nog grymt bra faktiskt, men inte kommer jag äta mer ko eller grismage iallfall, för nu när jag testat lite igen och tänkt efter så var det inte så gott, har en liten slemmig men kantig konsistens, kan dock bli godare i mängder av wokade grönsaker och liiiiite mage isåfall haha... Eller är det bara psykiskt som sagt? Så there it is, japp, jag har ätit ko- & grismage, samt kycklinghjärtan (samma historia där, hade ingen aning om vad det var när jag åt det, men det är faktiskt godare än mage iallfall!). Men jag har faktiskt hållit mig undan gris- & ankfötterna, revbensspjäll tillbehör, och allt annat kineserna på jobbet mitt, tycker är delikatesser och betalar dyrt för. |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar